Operationsförberedelser

Idag har jag suttit på sjukhuset hela dagen. Imorgon är den stora dagen- operationen! Jag känner mig ganska lugn, hjärnan är väl så finurligt konstruerad att man glömmer sånt som är smärtsamt och jobbigt. Jag har träffat sköterskor och läkare, både narkospersonal och kirurger. Nu vet jag vad som ska hända och det känns faktiskt bättre än jag kunde tro.

oktober 2007 forts
En annan röntgenläkare kommer in i rummet för att bevittna denna biopsi. Läkaren ber mig sitta upp och säger till sköterskan att vira in mig i en grön duk ifall det skvätter. Jag hulkar och känner paniken komma smygande. Läkaren sticker på fri hand två gånger. Rotar runt fram och tillbaka i bröstet med en lång nål helt utan vägledning av ultraljudet. Detta känns mycket makabert. Ett slafsigt innehåll trycks ut på ett antal glasskivor och sköterskan går ner till en annan avdelning för att få en så kallad snabbanalys. Läkaren avslutar, vänder sig om och går ut. Där sitter jag, storgråtande medan en annan sköterska försöker lugna mig genom att säga att läkaren alltid tar det säkra före det osäkra. Jo tack.
Snabbanalys. Hur snabbt är snabbt? Ingen kunde svara på det, men eftersom det var fredag så kunde jag nog inte räkna med nåt svar innan helgen. Tack. Trevlig helg.
Väl hemma kändes allt ganska ok igen. Jag gick ut med sonen för att titta efter fina löv. Oktober kan verkligen vara vacker. Vi hann inte mer än påbörja vårt letande förrän mobilen ringde i fickan. Det var sjukhuset. Närmare bestämt kirurgen. Där, stående i strålande eftermiddagssol med två klarröda löv i handen fick jag veta. Jag hade cancer.

Självplågarvecka

Ja, det lät väl mysigt? Nu föll det sej så att operationskallelsen kom samma vecka som jag hade en rotfyllning inplanerad. Nu sitter jag här och är bedövad i halva ansiktet och kan inte prata rent- men tack och lov för bedövning!!! Ända sedan mastektomin (fullständigt borttagande av bröstet) har jag varit extremt smärtkänslig. Det kan säkert ha att göra med att jag var obedövad när jag vaknade ur narkosen, eller så har min kropp helt enkelt fått nog av smärta för tillfället. Hur som helst- imorgon är det inskrivningssamtal på sjukhuset i Karlstad. Ny smärta, men förhoppningsvis kommer denna operation att påverka kroppen i en mer positiv anda än för ett år sedan.

oktober 2007, forts
Mammografi är en historia för sig. Att stå naken och sårbart blottad inför en vilt främmande människa och luta/ tippas in i en röntgenapparat för tuttar samtidigt som man ska vrida sig åt olika håll gör att hela situationen känns absurd. Knölen syntes tydligt, jag fick titta på bilderna direkt. Jag såg en vitaktig massa i mitt utplattade bröst som i mina ögon såg ut som en brännmanet. Om det var bra eller dåligt fick jag ingen uppfattning om. Efter avslutad mammografi fick jag sitta ner i ett litet bås i väntan på att en läkare skulle undersöka bröstet med ultraljud. En brysk kvinna kom in i rummet, bad mig sitta på den pappersklädda britsen medan hon klämde o kände. Återigen slogs jag av den absurda situation man utsätts för som patient. Man är så otroligt sårbar som det är, och att i denna stund dessutom sitta avklädd medan olika personer kommer in och ut genom dörren är inte trevligt. Läkaren förklarar för mig att jag ska få en ny tid nästa fredag för en biopsi. Jag påpekar då att jag förstod det som om vi skulle ta allt på samma dag, men hon sa då att de gör inte så. Hon drar ultraljudsapparaten fram o tillbaka ett par gånger. Sen säger hon allvarligt till sköterskan att gå och hämta nålar. Då förstod jag. Varför ändrade hon sitt beslut så snabbt? Allt som hände sen är ganska dimmigt.

Tuttul

Alla som är från Rättvikstrakten känner förmodligen till vad tuttul är för något. För er som inte vet det kan jag berätta att det är ett alldeles fantastiskt mjukt tunnbröd. Min äkta hälft är född och uppvuxen i Dalarna och har sedan barnsben ätit denna delikatess virad runt allt ifrån vanlig grillkorv till julskinka med senap. Brödet består till ungefär hälften av kokt mosad potatis och det är väldigt mättande. Här kommer en bild på plattan som jag använder när jag bakar. Den är 45 cm i diameter så den tar lite plats... Man gräddar kakorna en och en i ungefär 30 sekunder på varje sida.

Tjuvstart

Jag har tjuvstartat advent idag! vi bestämde oss för att ha köket vitt även över jul och ha rött i vardagsrummet. Det är vår första jul i huset så det var lite rörigt innan man hittade alla jullådor i det stökiga förrådet... Tyvärr (?) har ju inte förrådet legat överst på prioriteringslistan, men till slut hittade vi det mesta av det vi sökte.

Från och med nu kommer jag att lägga in lite tillbakablickar från hösten 2007, men jag ska naturligtvis även hålla mig till nutid. Carpe Diem.

Oktober 2007

Ett enda ord förändrar plötsligt hela livet. Hur är det möjligt? Hur kan man gå igenom livet från och med nu utan att ständigt oroa sig? Den frågan kommer jag säkert aldrig att få svar på. En sak är i alla fall säker. Från och med nu kommer allting att vara annorlunda.

En knöl. Alla kvinnor har säkert känt en knöl i bröstet vid något tillfälle. Min var stor. Plötsligt en dag fanns den bara där. Jättestor, som ett plommon skrek den ut sin närvaro. Jag kände det som om den syntes utanpå, och vid närmare inspektion gjorde den faktiskt det. Liggandes på rygg i olika vinklar kunde jag faktiskt skönja den där, till vänster om bröstvårtan på mitt vänstra bröst. För en gångs skull reagerade jag tidigt. Till skillnad från andra krämpor som drabbat mig genom åren kändes det viktigt att komma iväg snabbt och få detta konstaterat som en ofarlig vävnadsknuta av nåt slag, för det var ju det enda det kunde vara. Eller? Nej, jag hade faktiskt inga onda aningar. Allt talade ju emot att det skulle vara något annat. Min relativt låga ålder (35), ingen annan i släkten hade drabbats av bröstcancer, ingen övervikt och som jag ser det, en ganska ok livsstil med försumbara mängder alkohol. Alla dessa kriterier som enligt tidningarna kan orsaka cancer.

På vårdcentralen tog de det på allvar och jag fick tid hos en läkare inom en vecka. Hon sa varken bu eller bä, men förklarade att hon alltid remitterade knölar i bröstet till mammografi för att säkert kunna utesluta något elakartat. Sagt o gjort, remissen skickades och jag fick en tid för mammografi, ultraljud och som jag uppfattat det- en finnålsbiopsi kommande fredag. Ett visst obehag kände jag ju inför allvaret i situationen, men som den gulliga sköterskan på mammografin sa så var det säkert inget att oroa sig för.

Ljus

Idag kom den första snön här i Kristinehamn! Mitt på eftermiddagen blev det plötsligt kolsvart på himlavalvet (nåja, mörkt iallafall) och sen fullkomligt vräkte snön ner! Sonen i huset tyckte förstås att det var jättebra, men eftersom jag cyklar till jobbet var det inte så trevligt att ta sig hem. Jag fick lov att tända ett par ljus i vinterkylan.

Idag har jag varit och tagit alla prover som ska tas innan en operation. Sköterskan fick sticka flera gånger- liksom gräva runt i armen innan det kom nåt blod. När man som jag haft en picc-line i armvecket tenderar ådran där den suttit att bli tjock som elefanthud och därmed svår att träffa. Men till slut stack hon en bit nedanför och då rann det snällt ner i provröret.

Färska bullar

Har precis lyft ut den sista plåten ur ugnen för ikväll. Doften av nybakade bullar är svårslagen, jag föredrar doften framför smaken. Så är det med det mesta jag bakar. Det är ju tur att det finns andra i familjen som faktiskt tycker det motsatta.

Det här är mitt första inlägg i en blogg som kanske kommer att användas flitigt, kanske inte. "Alla andra" bloggar ju, så varför inte?

Bakning förekommer ofta i mitt kök. Bakning är en klart underskattad sysselsättning. Jag använder den för avkoppling, nöje, terapi eller bara för att jag hittat ett spännande recept som bara MÅSTE testas (tvångshandling? haha). Det senaste året har det mest varit i terapeutiskt syfte som mjölet åkt fram.

Man har olika sätt att hantera kriser på. Min kris är cancer. Jag insjuknade i bröstcancer i oktober 2007 och har precis fått en ny operationskallelse, denna gång för rekonstruktion av det bröst som opererades bort vid denna tid förra hösten. Året som gått har varit minst sagt turbulent. Det är mycket tankar som passerar när man ställs inför en kris av något slag. Detta är mina tankar.