Jag har tjuvstartat advent idag! vi bestämde oss för att ha köket vitt även över jul och ha rött i vardagsrummet. Det är vår första jul i huset så det var lite rörigt innan man hittade alla jullådor i det stökiga förrådet... Tyvärr (?) har ju inte förrådet legat överst på prioriteringslistan, men till slut hittade vi det mesta av det vi sökte.
Från och med nu kommer jag att lägga in lite tillbakablickar från hösten 2007, men jag ska naturligtvis även hålla mig till nutid. Carpe Diem.
Oktober 2007
Ett enda ord förändrar plötsligt hela livet. Hur är det möjligt? Hur kan man gå igenom livet från och med nu utan att ständigt oroa sig? Den frågan kommer jag säkert aldrig att få svar på. En sak är i alla fall säker. Från och med nu kommer allting att vara annorlunda.
En knöl. Alla kvinnor har säkert känt en knöl i bröstet vid något tillfälle. Min var stor. Plötsligt en dag fanns den bara där. Jättestor, som ett plommon skrek den ut sin närvaro. Jag kände det som om den syntes utanpå, och vid närmare inspektion gjorde den faktiskt det. Liggandes på rygg i olika vinklar kunde jag faktiskt skönja den där, till vänster om bröstvårtan på mitt vänstra bröst. För en gångs skull reagerade jag tidigt. Till skillnad från andra krämpor som drabbat mig genom åren kändes det viktigt att komma iväg snabbt och få detta konstaterat som en ofarlig vävnadsknuta av nåt slag, för det var ju det enda det kunde vara. Eller? Nej, jag hade faktiskt inga onda aningar. Allt talade ju emot att det skulle vara något annat. Min relativt låga ålder (35), ingen annan i släkten hade drabbats av bröstcancer, ingen övervikt och som jag ser det, en ganska ok livsstil med försumbara mängder alkohol. Alla dessa kriterier som enligt tidningarna kan orsaka cancer.
På vårdcentralen tog de det på allvar och jag fick tid hos en läkare inom en vecka. Hon sa varken bu eller bä, men förklarade att hon alltid remitterade knölar i bröstet till mammografi för att säkert kunna utesluta något elakartat. Sagt o gjort, remissen skickades och jag fick en tid för mammografi, ultraljud och som jag uppfattat det- en finnålsbiopsi kommande fredag. Ett visst obehag kände jag ju inför allvaret i situationen, men som den gulliga sköterskan på mammografin sa så var det säkert inget att oroa sig för.
En knöl. Alla kvinnor har säkert känt en knöl i bröstet vid något tillfälle. Min var stor. Plötsligt en dag fanns den bara där. Jättestor, som ett plommon skrek den ut sin närvaro. Jag kände det som om den syntes utanpå, och vid närmare inspektion gjorde den faktiskt det. Liggandes på rygg i olika vinklar kunde jag faktiskt skönja den där, till vänster om bröstvårtan på mitt vänstra bröst. För en gångs skull reagerade jag tidigt. Till skillnad från andra krämpor som drabbat mig genom åren kändes det viktigt att komma iväg snabbt och få detta konstaterat som en ofarlig vävnadsknuta av nåt slag, för det var ju det enda det kunde vara. Eller? Nej, jag hade faktiskt inga onda aningar. Allt talade ju emot att det skulle vara något annat. Min relativt låga ålder (35), ingen annan i släkten hade drabbats av bröstcancer, ingen övervikt och som jag ser det, en ganska ok livsstil med försumbara mängder alkohol. Alla dessa kriterier som enligt tidningarna kan orsaka cancer.
På vårdcentralen tog de det på allvar och jag fick tid hos en läkare inom en vecka. Hon sa varken bu eller bä, men förklarade att hon alltid remitterade knölar i bröstet till mammografi för att säkert kunna utesluta något elakartat. Sagt o gjort, remissen skickades och jag fick en tid för mammografi, ultraljud och som jag uppfattat det- en finnålsbiopsi kommande fredag. Ett visst obehag kände jag ju inför allvaret i situationen, men som den gulliga sköterskan på mammografin sa så var det säkert inget att oroa sig för.
1 kommentar:
Kul att du hittade mig för då hittade jag ju din blogg också.
Läste ditt tidigare inlägg om vad du varit med om. Hoppas att allt är bra snart.
Kram Mia
Skicka en kommentar