Självplågarvecka

Ja, det lät väl mysigt? Nu föll det sej så att operationskallelsen kom samma vecka som jag hade en rotfyllning inplanerad. Nu sitter jag här och är bedövad i halva ansiktet och kan inte prata rent- men tack och lov för bedövning!!! Ända sedan mastektomin (fullständigt borttagande av bröstet) har jag varit extremt smärtkänslig. Det kan säkert ha att göra med att jag var obedövad när jag vaknade ur narkosen, eller så har min kropp helt enkelt fått nog av smärta för tillfället. Hur som helst- imorgon är det inskrivningssamtal på sjukhuset i Karlstad. Ny smärta, men förhoppningsvis kommer denna operation att påverka kroppen i en mer positiv anda än för ett år sedan.

oktober 2007, forts
Mammografi är en historia för sig. Att stå naken och sårbart blottad inför en vilt främmande människa och luta/ tippas in i en röntgenapparat för tuttar samtidigt som man ska vrida sig åt olika håll gör att hela situationen känns absurd. Knölen syntes tydligt, jag fick titta på bilderna direkt. Jag såg en vitaktig massa i mitt utplattade bröst som i mina ögon såg ut som en brännmanet. Om det var bra eller dåligt fick jag ingen uppfattning om. Efter avslutad mammografi fick jag sitta ner i ett litet bås i väntan på att en läkare skulle undersöka bröstet med ultraljud. En brysk kvinna kom in i rummet, bad mig sitta på den pappersklädda britsen medan hon klämde o kände. Återigen slogs jag av den absurda situation man utsätts för som patient. Man är så otroligt sårbar som det är, och att i denna stund dessutom sitta avklädd medan olika personer kommer in och ut genom dörren är inte trevligt. Läkaren förklarar för mig att jag ska få en ny tid nästa fredag för en biopsi. Jag påpekar då att jag förstod det som om vi skulle ta allt på samma dag, men hon sa då att de gör inte så. Hon drar ultraljudsapparaten fram o tillbaka ett par gånger. Sen säger hon allvarligt till sköterskan att gå och hämta nålar. Då förstod jag. Varför ändrade hon sitt beslut så snabbt? Allt som hände sen är ganska dimmigt.